På svenska

Välkommen till mina sidor!

Jag har varit i riksdagen sedan 1995. Jag var ordförande för Kristdemokraterna i Finland (KD) r.p från 2004 till 2015. Jag var Finlands inrikesminister från 22.11.2011 till 29.5.2015.

Till mitt civila yrke är jag läkare och bor i Riihimäki. Min man Niilo är teologie doktor, pastor och rektor vid Kansanlähetysopisto. Vi har fem barn: Sakari (1988), Saara (1990), Mirjami (1992), Esteri (1994), och Juulia (1996). Jag tycker mycket om att röra mig ute i naturen, särskilt på skidor.

Kom med i Kristdemokraterna!

KD är en politisk rörelse och har en medlemskår på ca 12 000 medlemmar. Partiet har drygt 200 lokalavdelningar, 15 kretsorganisationer, samt tre särorganisationer – KD-Unga, KD Kvinnorna och Svenska organisationen. För närmare information om partiet kan du gå till KDs webbsidor.

Svenskfinland

Svenska Organisationen är partiets aktiva politiska aktör i Svenskfinland och arbetar med frågor som rör både Svenskfinland och landets tvåspråkighet. Jag var med då partistyrelsen godkände Programmet för Svenskfinland. Läs våra Tio teser för Svenskfinland – och kom med!

Kontaktinformation

Riksdagsledamot

Päivi Räsänen

Adress: FIN-00102 RIKSDAGEN
Tel: +358 9 432 3065
Mob: +358 (0)50 511 3065
E-post: fornamn.efternamn(at)riksdagen.fi

Räsänens riksdagsassistent

Evamaria Kyllästinen

Adress: FIN-00102 RIKSDAGEN
Tel: +358 9 432 4065
Mob. +358 (0)50 574 1675
E-post: fornamn.efternamn(at)riksdagen.fi

Partikansliet

Adress: Karelargatan 2 C, 7 vån.
FIN-00520 HELSINGFORS
Tel: +358 9 348 822 00
Fax: +358 9 348 822 28
E-post: fornamn.efternamn(at)kd.fi.

 

Kristillisdemokraattien_riemua_eu-vaalivalvojaisissa_2009

Tio teser för Svenskfinland

Språklig konsekvensbedömning – när man planerar strukturella förändringar såsom kommun- eller servicestrukturreformer, bör man göra en konsekvensbedömning förenat med en handlingsplan för att garantera språkminoritetens ställning i den nya situationen.

Förvaltningsspråk – låt svenska förvaltningslösningar bestå och utvecklas. Uppmuntra samarbete över byråkratiska gränser.

Nödcentralerna – se till att nödcentralerna kan betjäna på minst två språk. I Svenskfinland måste alltid finnas tvåspråkig beredskap.

Dagvård och skola – ge möjlighet till språkbad eller språkdusch i tvåspråkiga områden eller kommuner med språklig minoritet. Trygga utbildningen av svenskspråkig personal.

Yrkesutbildningen – ändra språkundervisningens status som allmänbildande ämne till yrkesämne inom vård- och servicebranschutbildningen.

Vård- och omsorg – ge möjlighet till att placera patienter och åldringar med samma språk i samma rum eller avdelning.

Kyrka och församling – det svenska Borgå stift är i en besvärlig sits i och med KSSR. Ge större självbestämmanderätt åt kyrkan om administrativa gränser för att stöda församlingarnas verksamhet.

Public Service – Kristdemokraterna vill stöda den svenska verksamheten på Rundradion, uppmärksamma Svenskfinlands intresse i Svt Europa och vill också stöda media som erbjuder andra svenska alternativ än de nuvarande radiokanalerna och tv.

Folktinget och riksdagen – Kristdemokraterna vill stärka Svenska Finlands folkting som ett samlande forum för den finlandssvenska intressebevakningen och utvecklingen. Det etablerade svenska samarbetsforumet för riksdagspartier anses också vara positivt och Kristdemokraterna vill fortsätta med att jobba med forumet.

Minoritetsnätverk – med tanke på de allt fler språkgrupperna i Finland är det värt att etablera dialog mellan intresseorganisationer och aktörer.

Minister Päivi Räsänens tal på Folkmissionens sommardagar 5-7.7.2013

Den kristne i det sekulariserade samhället
– den kristna människosynens utmanad

Församlingar säljer kyrkor! Huvudnyheten i gårdagens Iltalehti (finsk kvällstidning övers. anm.) handlade om samma utveckling som vi under de senaste åren sett i andra europeiska länder. Förra sommaren var jag festtalare vid ett tillfälle där Konnunsuos f.d. centralfängelse invigdes till mottagningscentral för asylsökande. Tillställningen berörde mig alldeles särskilt, då jag har bott i den byn i min barndom och festen ägde rum i mitt gamla barndomshem.

Fängelsets kyrka, som blivit museum, var i övrigt som förr, predikstolen och kyrkbänkarna fanns på sina platser, och kyrkan var snyggt målad, men korset hade man tagit bort från altaret. Märkena efter det borttagna korset syntes som en ljusare yta mot den mörkare bakgrunden.
Jag kom att tänka på min barndoms gudstjänster då fångarna och personalen möttes inför Guds ord. Det borttagna korset i kyrkan som blivit museum, fick mig att tänka på de områden där den första kyrkan en gång var stark, men vars stadsbilder nu präglas av minareter i stället för kyrktorn – eller på de ateistiska stater där kyrkorna gjorts om till simhallar eller teatrar. Samma utveckling är nu på gång i Europa och Finland där kyrkornas utnyttjningsgrad minskar och säljs på grund av ekonomiska svårigheter.

Inom dryga tio år har det skett en dramatisk förändring i finländarnas tro på den kristna trons grunder. Enligt Kyrkans forskningscentral i Finland trodde 69 procent år 1999 på Jesu uppståndelse, år 2011 bara 36 procent. År 1999 trodde 77% av finländarna att Jesus är Guds son, år 2011 41%. År 1990 skrev 60% av finländarna under påståendet ”Jesus kommer tillbaka för att döma levande och döda”, för två år sedan 28%. Dessa siffror talar om att vi allt mer får lov att gå mot strömmen. Även om vår kyrka ännu är majoritetskyrka så tror inte majoriteten längre på den kristna trons grunder.

Kyrkorna och de kristna organisationerna har haft en större påverkan på samhällets stabilitet, trygghet och ekonomi än man ofta tänker sig. Barnskydd, respekt för människovärdet och de mänskliga rättigheterna, i likhet med vår övriga lagstiftning och vår kultur , har i stor utsträckning vilat på den människosyn som kristendomen fört med sig. Ärlighet, arbetsmoral och respekt för överheten är förutsättningar för att vi skall få skatteintäkter med vilkas hjälp välfärden kan upprätthållas. Stabila familjer och äktenskap samt ansvarsfullt föräldraskap är förutsättningar för barns och ungas utveckling. Just nu lever vi i Finland och Europa i ett sådant historiskt skede då trycket på frigörelse från den kristna trons inflytande ökar.

Då aposteln Paulus i sitt andra brev till Timoteus ( 2 Tim 3:1-5) beskriver de sista dagarnas svåra tider, passar orden väl in på denna tid. Människorna älskar då njutning och välbefinnande mer än Gud, även om de har ett sken av gudsfruktan. Njutningskulturen blir normen för sexualetiken och underhållningsvärlden. Ett klimax för hedonismen är drogberoendet som till slut förstör många ungas liv. Njutning har blivit en av vår tids populäraste avgudar inför vilka man är färdig att offra till och med sin egen hälsa och sitt liv. Att anse njutning vara livets högsta värde och dess mening ger dock inte välfärd, utan ett oerhört illamående i vårt samhälle.

Hedonismens grundtes är att du ska lyssna till dina egna känslor och handla i enlighet med dem. Detta budskap är speciellt ödeläggande för familjer och äktenskap. Äktenskapets ställning belyses av att just nu över hälften av de förstfödda och 40% av samtliga barn föds utanför äktenskapet, i huvudsak inom samboförhållanden. I vårt land ingås 24 000 äktenskap per år, medan 14 000 äkta par skiljer sig under samma tidsperiod.
Barnen och de unga är den mest effektiva mätaren på de följder som samhällets värderingar får. I och med värdenas förändring , bevittnar vi såväl i Finland som i Europa att det mitt i ett rekordstort ekonomiskt välstånd finns ett aldrig tidigare skådat illamående. Behovet av psykiatrisk vård bland barn, speciellt för depression, har ökat. Antalet barn som behöver omhändertas och placeras utanför hemmen växer ständigt. En sakkunnig i ett utskott konstaterade att det som hotar barnens välmående inte är så mycket arbetslivets krav på de vuxna utan fritiden används på ett hedonistiskt sätt. Luthers träffande ord passar också för vår tid: ”Vilken nytta skulle har vi av att vi ägde och gjorde allt annat och levde som fullkomliga helgon, men negligerade det vad vi i huvudsak lever för, nämligen för att ta hand om de unga? Jag tror också att ingen yttre synd tynger världen så tungt inför Gud och förtjänar ett så förfärligt straff som detta att vi lämnar våra barn utan fostran”.

Kampen mellan värderingarna förs i hög grad genom språket, till exempel genom att man lägger beslag på begrepp som kärlek, frihet eller jämlikhet och ger dem en ny tolkning. Är kärlek det att man ger avkall på egna önskningar för någon annans skull eller är det att man följer sina egna begär också om det betyder att man överger den egna maken eller makan?
Grunden för den kristna människosynen finns på Bibelns första blad, i skapelseberättelsen. Gud skapade människan till sin egen avbild och sin likhet. Detta betyder att varje människa har ett unikt och absolut människovärde samt rätt till sitt liv. På detta grundar sej också människolivets speciella värde och helighet mitt ibland den övriga skapelsen.
För det andra skapade Gud människan till man och kvinna och instiftade äktenskapet, som ger en grund för civilisation och samhällets kontinuitet och förnyelse.
För det tredje berättar skapelseberättelsen om en grym verklighet nämligen syndafallet, som också är en väsentlig del av Bibelns människosyn.

Vi lever i en tid då alla dessa grunder för den kristna människosynen ifrågasätts, dvs människolivets speciella värde och helighet, äktenskapets ställning som ett förbund mellan en man och en kvinna samt syndens närvaro i människans liv. Skapelseberättelsens människosyn sträcker sig genom hela Bibeln och öppnar sig i budskapet om korset. Gud lät sin ende Son dö på korset för vår skull därför att vi såsom Guds avbilder är värdefulla i hans ögon och men också för att vi är syndare.

Då det femte och yngsta av våra barn hade fötts och alla i vår familj beundrade den nya familjemedlemmen, kom vår två år gamla dotter fram med ett önskemål att jag skulle föda en katt åt familjen nästa gång. Då jag svarade att det tyvärr inte är möjligt för mamma, frågade hon om pappa kunde föda en katt i stället.

Flickan var nog inte den enda som saknar en klar människosyn. Enligt Bibelns ord har människan inte blivit till av en slump, utan Gud har skapat henne. Mitt ibland den övriga skapelsen är endast människan skapad till Guds avbild med ett unikt värde. Därför är människolivet heligt.
Livets värde och samtidigt rätten till liv ifrågasätts oftast när människan är svagast, i början och i slutet av livet.
Abort är ett tabu i Finland man tiger om, en Pandoras ask, och man är rädd för följderna av att öppna asken. Ämnet berör dock en mycket bredare massa än vi tänker oss. Efter att man stiftat abortlagen har det gjorts över en halv miljon aborter. Idag avbryter man ungefär 10 000 graviditeter per år, det vill säga över 30 stycken varje dag. Mitt ibland oss finns hundratals tusen kvinnor som i sin egen kropp upplevt abort, en likadan mängd pappor, tiotusentals yrkesverksamma inom vården som som medverkat vid aborter och hundratals ansvariga beslutsfattare som varit med och stiftat lagarna.

Till ämnet hör en ansvarsflykt, men också nedtystad sorg och skuldkänslor. På min mottagning berättade en 80-årig kvinna sin hjärtskärande situation hur hon ensam burit skuldbördan efter aborten och de tunga följderna av detta alltsedan sin ungdom. Läkarna och vårdarna vet vad som sker vid en abort och många utför sitt arbete med ett söndertrasat samvete.
Livets värde mäts nu i pengar, därför jämförs kostnaderna för fosterscreening med kostnaderna för en handikappad människas liv. Det erbjuds inte vård för upptäckta sjukdomar , utan i stället ett avbrytande av det redan påbörjade livet. Även om man vid fosterdiagnostiken betonar familjens eget val, sänder man genom fosterscreeningen ut signalen att handikappade inte utan förbehåll är välkomna ibland oss.

Då man drev igenom legaliseringen av aborter i vårt land, argumenterade man för detta genom att jämföra fostret med en vävnad t ex lik blindtarmen i en kvinnas kropp. Kvinnan borde få rätt att bestämma över sin egen kropp. Efter befruktningen finns det dock ingen klar tidpunkt då man kan säga att fostret uppnått status som människa. De första tecknen på det centrala nervsystemets utveckling syns redan i början på den tredje levnadsveckan och om en vecka börjar hjärtat fungera, alltså långt före abortgränserna. Ett sju veckor gammalt embryos centrala nervsystem har konstaterats kunna sända impulser till den övriga organismen. Under den åttonde veckan har man kunnat registrera fostrets EEG ( hjärnfilm).

Ett barn i den ålder då abort är tillåten, är inte ett känslolöst stycke vävnad, utan en individ som kan känna smärta. Djurskyddslagen ger ett bättre skydd för ett djur som ska avlivas än abortlagen ger ett ofött barn. Man får inte orsaka djuret smärta då man slaktar det, men man vågar inte ens diskutera smärtan vid en abort ( fostrets smärta Ö.a.)

Man försvarar aborterna med att ett foster inte är en mänsklig person, trots att det från och med befruktningen är en biologisk, mänsklig individ. Som kriterier för en person ( mänsklig individ Ö.a.)har man satt upp självmedvetande, uppfattning om framtid och förfluten tid samt förmåga att kommunicera. Egenskaperna beskriver typiska drag hos människan men är godtyckliga som villkor för att vara människa. Kriterierna uppfylls inte av nyfödda eller några månader gamla barn, inte heller av utvecklingsstörda eller dementa vuxna.

Bland länderna i Västeuropa är det bara i Finland och Sverige som hälsovårdspersonal inte har lagstadgad rätt att vägra att utföra abort eller att vägra ge utlåtanden i samband med aborter på grund av övertygelse. Det är ohållbart att försvara denna brist på samvetsfrihet med att man därmed skulle göra det svårare att genomföra aborter. I inget annat land har det gått på detta sätt.

Europarådet förutsatte år 2010 att samtliga medlemsländer skall trygga vårdpersonalens samvetsfrihet att vägra utföra abort eller eutanasi. Såväl världens som Finlands läkarförbund stöder detta krav.
Frågan om livets början är också allvarlig sett ur den kristna människosynens perspektiv, eftersom människolivets helighet baserar sig på att varje människa är skapad till Guds avbild. Guds sons mänsklighet började inte med att han föddes i krubban i Betlehem utan då han nio månader tidigare fick sin början genom befruktningen i Marias livmoder. Om Gud såg ett litet människofoster som tillräckligt människa för att själva anta människogestalt , hur kan vi då ifrågasätta ett ofött barns rätt till sitt liv?

Sifra och Pua, två modiga israeliska kvinnor arbetade som barnmorskor under tiden då Mose föddes i Egypten. Egyptens farao försökte få dem att förverkliga hans plan att låta döda alla israeliska gossebarn. Men barnmorskorna fruktade Gud och lät pojkarna leva. Man ska inte tiga om aborter, men då man talar om dem behöver man framför allt annat föra fram förlåtelsens och nådens budskap som når bortom dödens gräns. Här har de kristna ett privilegium att frimodigt föra fram lagens och evangeliets budskap och samtidigt försvara varje liv skapat till Guds avbild.

Nästan 80 procent av finländarna har uttryckt sitt stöd för en eutanasilag. Skulle det här finnas en beställning på en förklaring av det femte budet? Eutanasi betyder inte att man avbryter icke-nödvändig vård, utan att man avslutar patientens liv till exempel med en giftinjektion.

Terminalvården är mer utvecklad än någonsin tidigare i vår historia. Smärta och ångest kan kontrolleras och en lidande patient kan vid behov sövas ner. Döden kan aldrig betraktas bara ur perspektivet individens eget val, den är i allt högre grad en kollektiv fråga. Självmord berör på ett smärtsamt sätt tiotals, till och med hundratals människors liv. Det samma gäller eutanasin som försvaras med argumentet att en människa borde ha rätt att avgöra sin egen dödsstund.
Under min läkarpraktik fick jag möta en äldre person som vid ett förlamat och deprimerat tillstånd sade sig ha frågat sin läkare: ”Vilken nytta har man egentligen av oss orkeslösa gamla? Vi borde ju bara dö bort.” Han fick svaret: ”Ni har den viktigaste uppgiften i samhället, därför att ni lär oss andra vad nästankärleken innebär.” Jag förstod budskapet. Vår nästa som är i behov att någon tar hand om honom/ henne kan genom sin hjälplöshet lyfta fram sådana värden i vårt samhälle, som i sista hand är nyckelfaktorer till vår framgång.

Ett samhälle som bygger på nästankärlek, respekt för människovärdet och ömsesidig omsorg, består också i svåra tider. Historien visar att ett samhälle som förlorat dessa värden faller ihop – vi kan bara tänka på nazi-Tyskland.

Genom eutanasi signalerar man att utvecklingsstörda och sjuka är värdelösa.
Den vanligaste orsaken till att man ber om eutanasihjälp i Holland är inte smärta utan ensamhet och rädsla att vara beroende av andras hjälp. Önskan att få dö innehåller ofta frågan: ”Är jag onödig?” Den frågan skall man inte besvara med en giftspruta utan genom att bry sig om och genom att ge god terminalvård.
Kravet på eutanasi är en frukt av vår tids värdeförändringar. En ytlig må bra-kultur driver människorna att fly livets begränsningar in i döden. Om livets mening består i strävan efter att må bra, verkar det som om de begränsningar som sjukdomar eller handikapp innebär, gör livet totalt meningslöst. Dagens människor har svårt att acceptera att svaghet och lidande hör till livet.

”Om Gud är död, är allting tillåtet”. Så uttryckte författaren Dostojevski förhållandet mellan gudsrelation och moral. Sann etik, att det är skillnad mellan rätt och orätt, bygger på att människan är ansvarig inför en auktoritet som står över henne själv, hennes Skapare. Om Gud inte finns, är människan själv sin egen morals måttstock. Etiken blir relativ och situationsbunden. Vem kan då till slut säga om det är orätt att döda en annan människa, t ex genom terrorattacker, etnisk resning eller abort? Det mest konsekventa resultatet av detta tänkande är att människan som sådan inte har någon särställning i moraliskt avseende gentemot djuren. Hennes livskvalitet, utvecklingsgrad och värde för andra människor bestämmer då närmast henne värde.

I djurrättsaktivisternas bibel, australiensaren Peter Singers bestsellerverk ”Rättvisa åt djuren”, sägs det: ”Det finns djur, vars liv enligt vilka kriterier som helst är värdefullare än vissa människors. Schimpansen, hunden och svinet till exempel har ett mer utvecklat självmedvetande än ett svårt utvecklingsstört barn eller en helt senil åldring”.

Singer finner i detta tänkande ett moraliskt berättigande till att döda nyfödda, utvecklingsstörda, i abort och eutanasi, dvs rätten att avsluta ett människoliv som han anser mindre värdefullt. Men människolivet är heligt och okränkbart eftersom Gud skapade människan till sin avbild. Universums Skapare har gett varje människas liv ett oändligt värde. Ingen har förtjänat sitt liv, livet är en gåva. Endast Gud, som gett livet, har rätt att avsluta det.

Livets helighet öppnar djupast sett ett perspektiv på hela kristendomens kärnbudskap. Talet om korset är meningslöst, om människans liv inte är heligt och människovärdet inte absolut. Gud utgav inte det dyrbaraste Han ägde, sin egen Son i döden för varelser som uppstått genom en slumpartad utveckling. Han utgav sin Sons liv för unikt värdefulla människor, skapade till Hans avbild.

I höst får den finska riksdagen sannolikt ta ställning till ett medborgarinitiativ gällande det sk jämlika äktenskapet. Den mest betydande följden av en lag om könsneutrala äktenskap vore beviljandet av adoptionsrätt för samkönade par. Vi lever nu i en märklig tid när det mest naturliga i mänsklighetens historia, moderskap och faderskap, måste försvaras som någon extrem religiös sekts påfund.
När det i riksdagen diskuterades om ensamma kvinnors och kvinnliga pars rätt till fertilitetsvård, minns jag särskilt en fråga av en som understödde förslaget: ”Varför måste en kvinnas moderskap bestämmas genom en man?” Sambandet mellan moderskap och faderskap har varit en självklarhet och ett biologiskt faktum från början av mänsklighetens historia. Mannen och kvinnan är mer eller mindre beroende av varandra i många avseenden, men 100 procentigt när det gäller släktets förökning.

Äktenskapet mellan man och kvinna har blivit ett politiskt inkorrekt begrepp.
Olikheterna mellan könen, manlighet och kvinnlighet, är dock en väsentlig del av den
kristna människosynen. Äktenskapet har där en unik ställning som det enda förbundet mellan människor som instiftats vid skapelsen. I detta avseende lever den västerländska, postkristna världen i en tid av snabba förändring av de värderingar som varit rådande under hela den kristna församlingens långa historia.

Som nyvald riksdagskvinna deltog jag år 1995 i ett diskussionstillfälle med föreningen Seta (Föreningen för sexuell jämlikhet) i riksdagen. Föreningens representant berättade om den strategi enligt vilken man steg för steg skulle genomföra det könsneutrala äktenskapet. Målsättningen var att gå från det samkönade partnerskapet skulle gå vidare via införandet av fertilitetsvård till adoption inom familjen och därefter till adoption utom familjen. Sedan skulle man kunna införa det könsneutrala äktenskapet.

Programmet har också framskridit planenligt. Varje stegs nödvändighet motiverades med hänvisning till föregående steg. När man röstade för den officiella partnerskapslagen, sade många riksdagsmän att de godkände förslaget endast under förutsättning att det inte skulle beröra barn. Man krävde sedan fertilitetsbehandling för kvinnliga par, eftersom det redan fanns registrerade par som önskade få barn. Det ansågs nödvändigt med adoption inom familjen, emedan kvinnliga par genom fertilitetsvård tillsammans kunde få barn som saknade en juridisk far.

Det yttersta syftet med partnerskapslagen, homoadoptionslagen och det könsneutrala äktenskapet är att påverka samhällets attityder, så att homosexuell läggning och heterosexualitet blir accepterade som likvärdiga sätt att leva ut sexualitet. Man vill därmed bryta omgivningens dömande attityder och den skuldkänsla som följer av homosexuella relationer.

Kyrkan gör sig inte skyldig till diskriminering om den vågar använda ordet synd om sexuella relationer utanför äktenskapet. Däremot gör kyrkan sig skyldig till diskriminering av homosexuella, om de inte får höra hela Guds ords sanning, som innehåller både lag och evangelium.

Gud älskar homosexuella människor så mycket att han också vill föra dem till gemenskap med Kristus och delaktighet av Hans evangelium. Det borde samtidigt i församlingarna finnas mera rum för och kärlek till människor som kämpar med ett homosexuellt känsloliv eller annan sexuell avvikelse.

I diskussionen har man betonat skillnaden mellan det sociala och det biologiska könet (eng. gender and sex) , mellan upplevt och juridiskt kön. Genom att betona den inre upplevelsen har man lösgjort sig från den biologiska verkligheten. Människors inre upplevelser har blivit ett mått på verkligheten idag.
Människor ges rådet att följa sin egen inre upplevelsevärld, sitt hjärtas röst. Gränsen mellan rätt och orätt dras då upp utifrån subjektiva upplevelser. Människans inre upplevelse kunde fungera som domare mellan rätt och orätt, om inte ett centralt faktum – syndafallet – fanns.
.
Den kristna människosynen ser människan som en i grunden fallen varelse. Vi är både värdefulla gudsavbilder, men också onda och syndiga. Detta är den kristna människosynens största marknadsföringsproblem. Människan vill inte höra om eller erkänna att hon är en fallen syndare.

Jag minns en paneldiskussion kring prostitution för några år sedan på en krog i Berghäll (i Helsingfors)

Jag var ditkallad som den enda motståndaren till prostitution. Som ordförande fungerade en mediaperson , Wappu Valpio, medan de övriga deltagarna var för legalisering av prostitution på ett eller annat sätt. Många representanter för media fanns på plats.

Den förhandsanmälda yrkespersonen, en gatuprostituerad, kunde blev inte i tid ledig från fängelset där hon fanns, varför hon hade ersatts av en snabbinkallad kollega, Iiris. Iiris, som under 20 år förtjänat sitt levebröd på Berghälls gator genom prostitution, slog oss i panelen och publiken med häpnad.

Hon började inte försvara de prostituerades rätt till sitt yrke, utan berättade att hon slutat att prostituera sej, som hon från början förstått vara emot Guds vilja. Hon berättade att hon nyligen kommit till tro och tillade: ”Jag kom inte loss från prostitutionen med hjälp av Mose lag utan med hjälp av Jesu blod”

Iiris berättade under tårar att hon sörjde över att hon förfört många äkta män och familjefäder och sade till sist: ”Den enda rätta platsen för sex är äktenskapet, dit man kommer som jungfru och förblir varandra trogen till döden.” Det blev en tystnad och ordföranden Wallu Valpio konstaterade att till detta kan man bara säga amen.

Därefter försvarade ingen egentligen rätten att idka prostitution. Den kristna äktenskapsetikens grundsats, som kom från Iiris, var hundra gånger mer övertygande än om den kommit från min mun. Hon avslöjade nämligen det faktum, att varje människas samvete sist och slutligen vittnar för den kristna människosynen.

Även de som själva använder sig av eller säljer sextjänster, vet djupast inne att de gör fel, även om de kan förhärda samvetets röst. Å andra sidan är det först utifrån evangeliet om korset, utifrån nådens budskap, vi vågar möta och bekänna vår synd.

”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (2 Kor 5:21) I denna saliga byteshandel tog Kristus alla våra synder och all vår ondska på sej på korset samt deras straff, döden. Samtidigt skänkte han oss sin egen syndfrihet, helighet och rättfärdighet, vars lön är evigt liv. Budskapet om den korsfäste och uppståndne Kristus är den kraft som har burit kristtrogna genom århundraden och svåra tider och förföljelser.

Ordet om korset har inspirerat många att fara ut till svåra och farliga förhållanden för att föra ut evangeliet. Ordet om korset har varit så kärt, att många hellre varit villiga att dö än förneka den bekännelsen. Om vi sätter kristendomen i ett museum så att korset tas bort därifrån, har vi inget budskap som kan bära oss in i framtiden. Med aposteln Paulus ord: ”Detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.” I Rom. 12:2 uppmanar oss aposteln Paulus: ”Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” Det är bra att undersöka och bli medveten om vilka värderingar i varje tid som står i strid med Guds ord, eftersom vi så lätt flyter med strömmen.

Den kristna församlingen har i alla tider varit tvungen att leva i strid med tidens anda på ett eller annat sätt. Alla har vi säkert mött situationer, där vi varit tvungna att överväga, i fall vi vågar handla mot den allmänna opinionen, normen, grupptrycket eller tom mot lagen, ifall dessa står i strid med Guds ord. I Apostlagärningarna återges en situation där myndigheterna förbjöd apostlarna att predika om Jesus. Då sade aposteln Petrus och de övriga apostlarna:”Man måste lyda Gud mer än människor.” (Apg 5:29).
Apostlarna fortsatte sitt arbete trots förbudet. I sin huspostilla förklarar Martin Luther Jesu ord om att ge kejsaren det som honom tillhör och Gud det som honom tillhör: ”Det är visserligen sant, att kejsaren eller den världsliga överheten är vår herre, men han är det ändå inte ensam, utan vi har en större herre, nämligen vår Herre Gud i himlen. Om nu en av dessa två herrar förtörnas, när man måste vara olydig antingen mot Gud eller kejsaren, så är det bättre att förtörna kejsaren än Gud genom olydnad. Med kejsaren menar jag här inte någon viss person utan överheten i allmänhet.” Så långt Luther.

I Ordspråksboken sägs det: ”Förvärva sanning och sälj den inte!” Det syftar på sanningens pris i allmänhet. Att följa sanningen, att bekänna sig till sanningen och tala sanning kostar ofta. I stället frestas människan att sälja sanningen och skaffa sig förmåner genom att böja sig för en populär villfarelse eller förvränga sanningen. Men Bibeln säger: ” ”Förvärva sanning och sälj den inte!”

Martin Luther behandlade temat ”Trons följd” med några träffande ord: ”Om du tror, så talar du. Om du talar, så måste du lida. Eftersom tron, bekännelsen och korset hör ihop med varandra, är de en rätt kristens del.”
Om vi inte använder vår rätt att tala, blir utrymmet att göra det allt mindre. Ju mera vi tiger om Skriftens undervisning i svåra aktuella frågor, desto häftigare blir motståndet. Om ingen skidar upp skidspår framför oss under en snöstorm, då blir det tungt att skida i drivorna. Vi behöver människor som skidar upp spår framför oss.

När aposteln Paulus varnade tessalonikerna för svåra tider och bedragare, gav han i samma kapitel följande uppmaning: ” Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.”(2 Tess 2:15)Tiden vi lever i utmanar oss att binda oss till Guds Ord, att låta lagen döma oss men också ta emot frikännande genom det underbara evangeliet. Vi har en särskild kallelse att stå fasta vid de skriftord som står i strid med tidsandan. I medierna har det berättats om en fängelsetjänsteman som glömde att berätta för en fånge att denne hade blivit benådad. Tjänstemannen blev åtalad för detta, trots att fången endast suttit inne några extra dagar efter sin benådning.

Hur mycket större uppgift har inte varje Jesu lärjunge i att på ett eller annat sätt föra ut budskapet om att synden är försonad och att benådningen har skett! Långt borta i missionsländerna, i det närmaste grannskapet eller på arbetsplatsen finns det många som lever i skuldens fängelse, utan evangeliets frihet och hoppet om evigt liv. Aposteln Paulus vädjar till oss att hålla fram evangeliets ord. Han vågar också ge oss en liknelse när det gäller våra liv. Vi lever mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när ni håller fast vid livets ord. (Fil. 2:15,16). Vi kristna har inget ljus i oss själva, men Guds ljus som lyser i mörkret är oförändrat.

President Kyösti Kallio gav en uppmaning till oss finländare i en svår tid under vinterkriget julen 1939 : ”Våra förfäder har genom århundraden, både i nöd, under förföljelser och i fredstider öst liv, kraft och tröst ur Bibeln. I denna tid behöver vårt folk Guds Ords nyskapande kraft. Låt oss ta emot dess välsignelser i ödmjukhet och hjärtats tro. ”Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.”

Bästa vänner, vi står idag inför samma utmaningar och Kyösti Kallios ord är aktuella även nu. Jag önskar er mod och vishet att hålla fram det oförändrade budskapet om Jesus, som påverkar och förändrar både individers och gemenskapers liv